Arkiv

Föredrag hållet på Fredrikadagen på Årsta slott den 20 september 2009.

Helsingfors den 6 september 2009

KÄRA FREDRIKA,

Jag heter Siv Feodoroff , jag är en avlägsen släkting till dig från Finland. Min mor hette Ulla Elisif Bremer. Jag tar mig friheten att skriva att brev åt dig - som jag tänkte läsa upp nu.

Jag undrar vad du skulle tycka om det här?

Vem skulle du vara idag? En politiker - nej. En författare - ja. En akademiker - kanske. En bildkonstnär - ja. En jurist - nej. En människorättskämpe - ja. En snäll sagotant - nej. En miljöaktivist - troligen. Radikal feminist - nej. Journalist - mycket möjligt.

Min uppfattning om dig, är att du är en liberal individualist som går din egen väg, utan att falla in i tidens trendiga strömningar, du är inte rädd för att vara obekväm, du är motsatsen till en konformist. Din far Karl Fredrik och min morfarsfarsfarsfarsfar Josef var bröder. Vi har alltid funnits i Finland. Våra gemensamma rötter finns i Åbo och i Egentliga Finland, rättare sagt i Tykö bruk.

I somras gjorde jag ett besök på Tykö. Tyvärr kände jag inte historiens vingslag där. Den gamla huvudbyggnaden står kvar, den är i privat ägo. Det bremerska släktkapellet håller på att rustas upp men inget enhetligt intryck av ett gammalt bruk finns kvar. Med hjälp av gamla bilder kan man föreställa sig hur det sett ut någon gång, men sorry det är allt. När man läser om våra släktingar på brukstiden blir man ju inte direkt upplivad. De tycks ha sysselsatt sig med att processa och gräla om det mesta.  Jakob, din farfar, som grundade släktens välbestånd, var en rättskaffens man. Robert, Josefs son, var en driftig brukspatron och därtill uppfinnare och fritänkare av rang. Det finns många intressanta historier om denne Robert och hans teorier om världens gång.  Han vidtog bl a mått och steg för att klara sig vid en stundande ny syndaflod. - En anfader att vara stolt över m a o.

Vi senare, tiders ättlingar till dessa stolta brukspatroner, finns spridda i hela landet och företräder säkert alla tänkbara yrken och inriktningar. Dessutom talar många finska i dagens läge. Fast vi som hör till den sk tredje linjen (Viktor Zebors) är kanske mest svenskspråkiga ändå.

Vi, alltså börjande från min morfarsfar, bor i Helsingfors med omnejd. Min morfar Karl Ruben (f 1882) var agronom och - dessutom en ypperlig skribent. Min mormor Inez (f 1882) var utbildad folkskolelärarinna - men som det var på den tiden i sin egenskap av fyrabarnsmor, husmor och hustru åt en tämligen dominant man - inte verksam i det yrke hon utbildat sig till. Enligt min mor Ulla, var Karl Ruben omåttligt stolt över dig, sin namnkunniga anförvant - även om kvinnosaksfrågor säkerligen inte intresserade honom nämnvärt.

Min mor Ulla (f 1918) - yngst av 4 syskon - var en modern flicka. Hon var intresserad av idrott och film och jobbade på filmbolaget Fox. Men också hon följde tidens mönster och prioriterade hem och barn när det kom till kritan.

Mina anmödrar har alltså varit intelligenta starka kvinnor, som antagligen haft drömmar om både det ena och det andra, men som gjort sin plikt som duktiga flickor och sammanhållare av familjen.

Min relation till dig, Fredrika, började då jag som 16 åring fick romanen "Grannarna" till julklapp. Jag har alltid läst mycket och brådmoget. Nu fick jag då höra din röst.  Vi hade i skolan nog nämnt dig på modersmåltimmarna i samband med svensk litteraturhistoria. Och jag kunde då upplysa mina klasskamrater om att detta är en släkting till mig (inte så att jag vore släkt i rakt nedstigande led, men ändå). Jag tyckte romanen var okej, och placerade dig mentalt bredvid Selma Lagerlöf som tidsskildrare. Men då jag året därpå fick dina reseskildringar -"Hemmen i Nya Världen", steg du fram ur bokens sidor och blev en människa, som verkade stå bredvid mig och andas även i denna tid, nästan 150 år efter att boken blivit till. På mina resor "overthere" har det tillkommit en extra dimension, då jag läst dina skildringar om livet på platser jag besökt - och så befunnit mig på samma ställe 150 år senare. - I detta sammanhang kan man verkligen tala om historiens vingslag. - Detta gäller speciellt Delaware och de övriga sydstaterna, samt Kuba - platser som av olika orsaker ligger mig varmt om hjärtat.

Det är fascinerande hur fräscht och ledigt du berättar, alls inte som en liten tant med en spetshätta på huvudet (om du ursäktar mig).

Mina föräldrar gav mig sedan dina böcker till födelsedagar etc. Böckerna fanns ju inte att plocka direkt från hyllan i Akademiska Bokhandeln i Helsingfors, utan måste beställas i god tid.

Så du ser, du har hört till vår familj på något sätt. Denna känsla av släktskap, trots ett faktiskt tidsglapp på 200 år, beror troligen på att jag hört om dig redan som barn. Som barn tar man ju till sig saker direkt och känslomässigt, och inte filtrerat genom överbyggnader konstruerade av erfarenheter och intellekt. Därför kan jag också helhjärtat påstå att du medverkat till att skapa min identitet. Och denna inverkan har varit 100%- igt positiv.

Förutom att du funnits i mitt barndomslandskap, som en förfader som helt självklart är en del av släkthistorien, har du genom din starka personlighet och integritet varit något av en rollmodell och förebild. Något i stil med att; om du Fredrika kunde åstadkomma allt det du gjorde, varför skulle inte jag våga och försöka. Sådana förebilder behövs.

Ja, du Fredrika, du verkade för att kvinnor skulle få ta sin rättmätiga plats i samhället. Få studera, bli yrkesverksamma - att flickor skulle ha de möjligheter att förverkliga sig själva som var helt självklara då frågan var om deras bröder. I den högborgerliga miljö du beskriver, är flickorna närmast drivhusväxter som är till för att behaga. Livet i mera robusta kretsar var nog inte riktigt så, där var väl alla oftast tvungna att dra sitt strå till stacken.

Nu och här - är vi kvinnor allt annat än drivhusväxter. Vi vill, och kan, göra vad vi vill.vMen - vi har kanske istället fått en för stor press på oss, genom att vi förväntas satsa hårt på att utveckla oss, att studera, att skapa karriär och dessutom sköta barn och familj. Hur löser man den ekvationen? Ja, du Fredrika - det nästan något av "Catch 22" över detta. Jag undrar vilka tankar du skulle ha om denna problematik.

I DAG (20 september) är vi här på Årsta slott för att celebrera och komma ihåg dig, - din banbrytande insats som kvinnosakskvinna och författare, - och också inom de intimare sammanhang, som utgörs av släkten, och den upplevda gemenskapen över de finska och svenska gränserna.

Med utmärkt högaktning,
Siv Feodoroff
Din avlägsna släkting från Finland