Årsta slott

Byggt 1660-67 av riksrådet och amiralen Claes Hansson Bielkenstierna och hans hustru Barbro Åkesdotter Natt och Dag.

Arkitekt var möjligen Erik Dahlbergh (Svecia antiqua et hodierna). Släkterna Bielkenstierna - Fleming innehade slottet till 1782. Det köptes 1805 av brukspatron Carl Fredrik Bremer från Åbo, Fredrika Bremers far. Familjen vistades från tidig vår till sen höst på slottet och resten av året i lägenhet i Stockholm.

Fredrika skrev flera av sina böcker på slottet, där hon vistades under sitt sista levnadsår och dog på nyårsafton 1865.

Familjen Bremer sålde slottet 1853 till Lars Johan Hierta som i sin tur sålde det till Abraham Saxenberg (1804-1878)

1898 sålde familjen Saxenberg slottet till ett aktiebolag som i sin tur sålde det till telefoningenjör Gusfaf Theodor Cedergren, som dog 1919. Samma år köptes slottet av Herman Meeths för en summa av 1.850.000 kr., som var Cedergrens investeringar i gården. Familjen Meeths ägde slottet och gården till 1964. 1966 köpte Österhaninge kommun egendomen.

Årsta slotts hall

Cedergrens förebild var Hallwylska palatset (1893-98) i Stockholm. Han byggde nya flyglar, gjorde ny inredning i form av en serie stilimitationer: renässans, barock, rokoko, empire osv. Cedergrens maka , som var mexikanska, berikade slottet med en skulptur av en majs- och fruktbarhetsgudinna samt en mexikansk ryttarsadel. Efter stängningen 1914 av Hotel Rydberg inköpte Cedergrens en del av inredningen till slottets matsal, vars gobelängimitationer är gjorda av Anna Boberg, maka till Ferdinand. En kopia av Adolph Ulrik Wertmüllers porträtt av Marie Antoinette med hennes två barn i parken vid Trianon hänger på en vägg i matsalen.
Kopian till originalet, som finns på Nationalmuseum, målades av Axel Peter 1901.

Ett porträtt av Gustav II Adolf i blå Delftfajans finner man i lilla matsalen på andra våningen. Kakelrummet på första våningen har en konstnärligt dekorerad fris. Holländska mästerverk från 1600-talet har kopierats på kakelplattor från den anrika fabriken Delft i Holland.

Fredrika Bremer-salongen, som är i empire från början av 1800-talet, har bl.a. en vit empiremöbel och ett flöjtur (med orgelpipor i spelverket ) tillverkat av Pehr Strand, (1758-1826) orgelbyggare och instrumentmakare. Uret kan spelas med femton olika spelrullar, som innehåller gustaviansk musik av Vogler, Gluck, Joseph Haydn m.fl.



Flöjturet

Fredrika

Carl Bennet

Fredrika

Olof Johan Södermarks porträtt av Fredrika Bremer från 1843 hänger i salongen. Tavlan, som Fredrika donerade till Högre Lärarinneseminariet vid dess instiftan 1861, kom efter dess upphörande till Statens normalskola, som nedlades 1971 och sammanfördes med Östra Reals gymnasium. Där hängde den i kollegierummet till 1987. Årstasällskapet mottog 1998 tavlan i deposition från Stockholms Konstkansli och placerade den på sin ursprungliga plats i salongen på Årsta slott.

Carl Bennet (beskuren)

Tavlan i Fredrika Bremer-salongen har ett Stockholmsmotiv, ett landskapspanoramafrån Marieberg med utsikt över Mälaren mot Stockholm. Motivet är en picknick med konstnären Carl Stephan Bennet (1800-1878) i hög vit hatt, hans målarkollega Uno von Troili, vidare Fredrika Bremer stående, medan Emilie Flygare-Carlén och Marie Schwartz har slagit sig ner i det gröna. Tavlan är signerad och ger årtalet 1851.

Iduna-statyn

Iduna-statyn, beställd av Fredrika Bremer 1843 av skulptören C G Qvarnström, står på andra våningen i hörnrummet, som var författarinnans skrivrum. Fredrika donerade statyn liksom sitt porträtt till det nyinvigda Lärarinneseminariet. Över turerna på Statens Normalskola och Östra Real, överlämnade så 1989 Stockholms skolor statyn till deponering hos Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier.

De båda porträtten i trappuppgången är målade 1804 av Carl Friedrich Gröger (1766-1838), och föreställer Wilhelmina Winckler f. Sengebusch (1770-1837) med sonen Wilhelm. (1793-1862) på den ena tavlan och på den andra hennes man

Bonaventura Winckler (1759-1834) med sönerna Eduard (1800-1871) och August (1802-1889).

Källor: Slott och herresäten i Sverige, Södermanland, bd 2, 1968
Redelius, Gunnar, Årsta i Österhaninge. 1992.