Årsta slott - Fredrika Bremers barndomshem

Årsta slott i Österhaninge – här spenderade Fredrika Bremer sin barndoms somrar under tidigt 1800-tal. Hit återvände hon livet ut, här dog hon på nyårsafton 1865. Årsta rymmer hennes levnadshistoria, men också många andras – inte minst flera slående kvinnoöden.

Det vi idag kallar Årsta har sin början i den tidiga medeltiden, då godset var en bas (eller komtur) för Tyska ordens verksamhet i Sverige. Det var en korsriddarorden med målet att kristna Baltikum, och härifrån kunde män och materiel enkelt skeppas över Östersjön. Ruinerna av en medeltida gård finns fortfarande kvar.

Slottet vi ser idag uppfördes på 1660-talet. Då ägdes godset av amiral Claes Hansson Bielkenstierna, ständigt upptagen med att föra krig i Östersjön mot Europas stormakter. Medan amiralen var till sjöss tycks hans fru, Barbro Åkesdotter Natt och Dag, ha varit den som övervakat slottsbygget och samtidigt fött tretton barn. Hon hade deltagit i byggandet av Åkeshovs slott i Bromma och visste alltså redan hur man skulle gå till väga.

Slottet stod klart senast 1667, ett högt och pampigt hus med barockens drag av symmetri. Ett slott för en mäktig ätt, vars status och framgång skulle synas vitt och brett. Slottet är därför byggt på den högsta platsen i landskapet, med ett ovanligt högt tak och en avancerad dubbeltrappa i marmor. 1600-tals-exteriören är i stort sett bevarad, vilket är högst ovanligt.

Vem som ritat Årsta har hittills varit ett mysterium, men kanske är det Erik Dahlbergh, som skildrar slottet mycket detaljrikt i sitt verk Suecia antiqua et hodierna.

Årsta slott skulle alltså representera ätten Bielkenstiernas framgång. Men efter flera tragiska dödsfall stod Årsta utan manlig arvinge, och ätten dog ut. I stället ärvdes Årsta på kvinnosidan under hela 1700-talet, tills det köptes 1804 av Carl Fredric Bremer från Åbo för att bli familjens sommarställe. Med honom följde då treåriga Fredrika Bremer.

Ute på Årsta slott utspelade sig en stor del av Fredrikas barndom – en barndom hon själv säger sig ha tillbringat ”som i en gyllene bur”. Tidens stränga uppfostran och snäva ideal för fina flickor passade inte alls Fredrika, som tidigt törstade efter kunskap om världen omkring sig.

Om somrarna på Årsta var hon dock friare än i Stockholm. Här fick hon ta promenader i omgivningarna, och som liten flicka sprang hon upp- och nerför Årstas dubbla trappor.

Så småningom skulle Fredrikas liv förändras till det bättre. Hon blev en framgångsrik författarinna, feminist och välkänd filantrop. Som vuxen återkom hon ofta till Årsta slott, även efter att familjen Bremer sålt slottet. Då var hon i stället gäst hos familjen Saxenberg, som lät henne bo i de rum som idag är slottets museivåning. Där spenderade hon också sin sista tid i livet. Hon dog i sitt skrivrum på nyårsafton 1865.

Men arvet efter henne levde vidare på Årsta. Fredrika var en nära vän och förebild för döttrarna i familjen Saxenberg, och de inspirerades att själva bli något mer än societsflickor. Theresia Saxenberg blev operasångerska vid Kungliga Operan, medan Emma och Sophia Saxenberg öppnade en simskola för kvinnor på Skeppsholmen.

På tidigt 1900-tal köptes sedan Årsta slott av Gustaf Cedergren, som blivit rik i telefonbranschen. Även han renoverade Årsta slott för att kunna bo där om somrarna med sin mexikanska fru Angela Gonzales. Det är Cedergrens inredning i påkostade historiska stilar som kan ses i Årsta slottsmuseum idag - från sovrummet i guldbarock till ett toppmodernt badrum i jugendstil.

Efter Cedergrens tidiga död 1919 skiftade Årsta ägare ett antal gånger innan det till sist köptes av Haninge kommun. Museivåningen visas nu sommartid, med föremål disponerade av Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier.