Årsta slott

Sverige är inte översållat av litterära platser. Där finns förstås Mosebacketerrassen, Mårbacka, Övralid –och Årsta slott. Sådana ställen har betytt mycket rent praktiskt för författaren men deras status kommer från författarens verk.
På samma sätt som sjön Fryken och bergsmansgårdarna i Värmland återfinns i Lagerlöfs värld finner läsaren hur Årsta slott uppträder i Bremers. Det stora stenhuset med gamla anor, med kyla och mörkermen också med varmt familjeliv vid brasan. - En fantasi, tänker läsaren, ett ställe Bremer uppfunnit för intrigens skull, sådana ståtliga ställen finns inte i 1800-talets Fattigsverige.
Och så gör läsaren en utflykt – och minsann där står det ju: det höga vita huset med sträng uppsyn och ståtligt torn. Och nog är där stramt och svalt innanför dörren, pustarna från det hårda 1600-talet känns – precis så som lilla Fredrika och hennes syskon kände dem.

Mer behöver inte sägas om Årsta slotts särart.

Till den stora Baltiska utställningen i Malmö 1914 byggdes en fullskalig kopia, som blev mycket omskriven och mycket besökt, innan krigsutbrottet på sommaren släckte ner allt.

Länge stod så slottet om inte bortglömt så nästan. Tills det äntligen öppnades igen. Idag välkomnar Bremer-familjens salong och det hörnrum som blev Fredrikas sista boning besökare. Böcker, tavlor, möbler – och det märkliga musikuret, allt är som hämtat ur en Bremer-roman.
Fredrika Bremer skulle ha känt igen sig, till och med spinnrocken står där. Med den kunde hon syssla när hennes ögon tröttats – och medan någon i sällskapet läste högt, kanske ur Familjen H.

Att vara ägare till detta slott är ansvarsfullt och kostsamt. Det är ändå uppgifter som måste gå att lösa.